l_form_bakat

Att undervisa

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Jag älskar att undervisa. Att hitta vägen fram till just denna elev och få poletten att trilla ner. Vare sig det handlar om att undervisa teoretiskt eller praktiskt, eller en kombination. Jag klurar ständigt på nya sätt att förmedla kunskap  och älskar att ta del av andras sätt att undervisa.

Nu sker ju min undervisning mest i form av hästlektioner, men tidigare har det varit en liten del även på universitet, mest i form av seminarier. Att hitta den röda tråden och ta med sina åhörare på en resa där de förstås varför och hur, oavsett deras bakgrund. Jag har hållit seminarier för forskare väl insatta i “mitt” område, doktorander som vill lära sig mer och skolklasser med barn utan någon som helst relation till det jag jobbar med. Om man bara försöker sätta sig in i sina åhörares bakgrund och ta det på den nivå de är på så går det alldeles utmärkt! Det blev jag varse om när jag höll ett populärvetenskapligt seminarie för en skolklass. Jag förenklade och använde exempel från vardagen för att förklara vad jag sysslade med. Efteråt fick jag massor av frågor och det var riktigt roligt! Ännu mer roligt var det när de som ordnade seminarierna berättade att jag var den första som fått frågor av eleverna efteråt. Det är sådant som jag lever på länge! Då vet jag att jag har lyckats! Och ja, det kan vara precis samma sak när man pratar med etablerade forskare och doktorander. Många antar att “alla andra kan” och så lägger de sig på en för hög nivå och tystnaden efteråt blir kompakt. När en skog av händer far i luften efteråt vet man att nivån var rätt!

Skillnaden mellan universitetsseminarier och hästlektioner är förstås att vi praktiskt vill lära oss att utföra något  under hästlektionerna. Jag är dock övertygad att om man vet varför man vill göra en specifik övning så är det lättare att lära sig än om man bara “följer order” för så sa ridläraren att man ska göra. Vi är alla unika individer med olika bakgrund, med olika fysiska förmågor, med rädslor, med tankar, med vanor och ovanor. Allt detta, livet, påverkar oss i vår inlärning och måste beaktas under en hästlektion. Det är mycket möjligt att jag förstår varför och hur jag ska göra något rent teoretiskt, men det kan vara oerhört svårt att utföra det rent kroppsligt. För att verkligen bemästra något behöver vi båda, den teoretiska kunskapen samt den fysiska förmågan att göra det. Vi behöver inkorporera kunskapen i vårt hjärta, i vårt jag.

Vi lär oss alla på olika sätt och vad som fungerar att säga till en individ far nästa förbi. Därför är det viktigt att som instruktör hitta flera olika sätt att säga samma sak. Detta är en konstant utmaning och jag har antagit den! Det är så otroligt roligt och jag brinner för att förmedla kunskap!

 

l_form_bakat

Använd synen – övningar med koner

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Vanligtvis så är synen det sinne som vi människor använder oss mest av. Det utnyttjar vi väl inom AR när vi jobbar hästen från marken, men varför inte dra nytta av detta vårt supersinne även när vi sitter på hästen? Det gör man lätt genom att sätta ut lite koner när man tränar. Idag har både jag och sambon ridit med samma uppsättning koner och här bjuder jag på några riktigt bra övningar i tre olika nivåer.

Den uppsättning av koner som vi har använt oss av idag består av två koncentriska cirklar, alltså samma mittpunkt och en lite mindre, inre cirkel och en lite större, yttre cirkel. Vi rider mellan de två kon-cirklarna så de fungerar som “staket” för oss och berättar när vi håller på att falla ut på en för stor eller falla in på en för liten volt. För nybörjare kan man ha ett avstånd på ca 1.5-2 m mellan den inre och yttre cirkeln medan en vanare ryttare kan minska avståndet för att utmana sig själv lite mer.

Genom att vara noggrann med sina ridvägar så blir man noggrannare i sin ridning och därför är det så bra att veta exakt vart man ska, och inte bara på måfå flyta runt i något slags volt. När du hela tiden ser var du befinner dig är det lätt att se vart man ska och hur man måste göra för att ta sig dit. Man  börjar alltså rida aktivt, i varje steg och sitter inte och flyter bort i både tankar och kropp. När ett konpar är passerat tittar man på nästa och tar sig dit på det sätt man behöver, sedan är det nästa konpar, och nästa och nästa. Blir man trött i huvudet är det bättre att ta en paus än att sluta rida aktivt.

Övning 1
Rid på spåret mitt emellan konerna och hitta en mjuk volt. Faller hästen utåt får du justera in den till mitten och faller den inåt så justerar du ut den till mitten. När du kan rida hyffsat lätt på mittspåret ökar du volten för inner hjälper; sits, skänkel och tygel. Öka volten mjukt så att hästen kan behålla sin böjning och håll dig sedan bara precis innanför den yttre kon-cirkeln. Låt inte hästen vare sig falla ut eller in utan justera. Rid aktivt mellan varje kon-par. Därefter rider du in på mittenspåret mellan kon-cirklarna för ytter hjälper; sits, skänklar och tyglar. Håll ditt spår och när du har hittat det kan du minska till den inre kon-cirkeln för ytter hjälper; sits, skänklar  och tyglar. Rid sedan ut till mitten och från mittcirkeln kan du sedan öka respektive minska volten. Bestäm dig gärna i förväg för om du ska öka/minska volten och hålla det nya spåret t.ex. ett halvt varv innan du går tillbaka till mittenspåret. Detta för att förhindra att hästen faller ut/in och du tar det som en “ursäkt” för att flytta in till mittenspåret. Glöm inte, rid aktivt! Med det menar jag inte att du ska konstant sitta och klämma och “hålla fast” din häst utan att du ska sitta mjukt och avspänt men hela tiden känna efter vad hästen gör, och när den börjar falla ifrån det spår du har valt så korrigerar du in hästen till det spår du vill ha.

Övning 2
Rid återigen på spåret mitt mellan koncirklarna. Du ska öka och minska volten på samma sätt som i övning 1, men du ökar volten genom att göra en öppna opch du minskar volten genom att göra en sluta. I första övningen var det samma sidas hjälper som användes (insidans eller utsidans hjälper) men nu är det diagonala hjälper som gäller. För öppna: Vrid din kropp så att naveln pekar mot inner öra, lägg på inner skänkel och ytter tygel. Bakdelen går utåt och framdelen inåt och hela hästen är böjd. För sluta: Naveln pekar rakt fram mitt emellan hästens öron, inner sittben skjuts fram lite. Lägg på ytter skänkel och inner tygel. I böjning så går bakdelen in och framdelen ut.

Övning 3
Rid återigen mitt på spåret mellan koncirklarna. Nu vill du placera tyngdpunkten över det här mittspåret och aldrig förflytta den därifrån. Rid in i en öppna. Flytta sedan bogen lite ut och lite in medan du fortfarande går kvar i en öppna. Det räcker att flytta bara ett steg in eller ut. När det är lätt att flytta ett steg in kan kanske du kan fortsätta och be om två steg in? Går det att flytta två steg ut? Fokusera på att hålla kvar tyngdpunkten på mittspåret så att ni inte flyter ut eller in mot konerna. Glid sedan över i en sluta, fortfarande med tyngdpunkten över mittspåret. Flytta bogen något steg ut och in även här. När ett steg känns lätt att flytta så kan du pröva att flytta två steg. Din kropp ska alltså i princip aldrig förflytta sig från mittenspåret utan din och hästens gemensamma tyngdpunkt ligger konstant över mittenspåret och du flyttar bara runt på hästens fram eller bakdel.

De här övningarna är superbra för du ser så lätt var du är och om du är på väg att fara ut eller in från ditt spår. Vi ser lättare än vad vi känner så därför är det jättebra att ta hjälp  av koner för att få dig själv att rida mer fokuserat och precist. Lycka till!

l_form_bakat

Rehabträning

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Bröta har ju lite problem av och till med speciellt sitt högra bakben och nu är en sådan period. Det innebär rehabträning för att få henne i gott skick igen.

När jag tränar Bröta måste jag placera bakbenen väldigt noga in till tyngdpunkten, annars blir hon lite oren i rörelserna. Speciellt tydligt är det i traven där hon just nu verkligen släpar efter ett ben om hon får springa iväg lite som hon vill. Dock känns hon jättefin när jag placerar henne, så det blir onekligen en stor skillnad. Nästan så att man inte förstår hur stor skillnad bärigheten faktiskt gör!

Det är mycket skrittarbete, där jag fokuserar på avslappning och en jämn böjning genom hela kroppen samt att alla fyra ben går åt samma håll. Lite trav med samma fokus blir det också och så har jag börjat jobba stillastående.

Ja det är verkligen sjukgymnastik för hästen!

Det är samma fokus i  det stillastående arbetet. Jag vrider mellan öppna och sluta, fokuserar på jämn böjning och ställning samt jämn vikt på alla fyra ben. Det är t.ex. oerhört lätt att falla ut på ytterbogen i slutan, men då ber jag om mindre och så ber jag att Bröta fördelar sin vikt bättre över frambenen. När det går bra ber jag om lite samling i slutan, och då fokuserar jag på att båda bakbenen ska ta vikt samt att samlingen går ner i bakhovarna. Det är lätt att hästen bara låser knäna och blir rak och skjuter vikten bakåt istället för att vinkla benen och ta vikten nedåt. Jag får undan för undan lirka mig igenom de muskelspänningar som hon har för att åter igen få mjukhet och rörlighet. Ja det är verkligen sjukgymnastik för hästen!