Travsits

Vad säger hästen till dig?

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Under vår träning med hästen så kommunicerar vi konstant. Frågan är, lyssnar du på vad hästen säger till dig eller är den “dum”, “stel” eller “ouppmärksam” när den inte gör som du säger? I de allra flesta fall vill hästen inte vara “dum” utan dess “dumhet” är bara dess försök att berätta för dig att den inte kan just nu. Frågan är då förstås varför den inte kan och hur man kan göra för att underlätta för hästen att göra “rätt”?

Bröta är som sagt under igångsättning nu efter behandling och massage av onda ben och det går som tidigare nämnts riktigt fint. Jag satt upp idag och började skritta och igen var det mjukt och fint. Efter ett tag började det dock bli stelt, speciellt i högerslutan. Visst kan jag då börja använda mer kraft i mina hjälper och “tvinga” in den där bakdelen men jag började fundera på varför det blev stelt. Jag insåg ju att en häst om precis var mjuk som smör inte blir stel utan anledning och att felet förstås inte var fysiskt i hästen. Ja självklart var det jag som hade börjat göra för mycket och därmed själv stelnat till! Jag hade skjutit upp mitt inre sittben ur sadeln och tappat innerlåret som visade vägen. Efter en liten stund av att aktivt försöka hitta avspändhet så lyckades jag och Bröta blev återigen mjuk och fin. Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt. Vi spänner oss, sitter inte med i övningen, är stela eller så kanske vi helt enkelt inte vet hur vi ska göra en viss övning osv. Det är en jobbig insikt att “det är jag som är problemet” men också den enda vägen  att ta för att komma vidare. Genom att jobba på oss själva så stör vi hästen mindre och mindre och låter den därigenom få visa upp sin potential.

Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt.

I den bästa av världar är vi konstant lugna, eftertänksamma, lyssnar på hästen och listar ut vad det är vi gör fel så att vi istället kan göra rätt. Men i den riktiga världen är vi människor med fel och brister som inte lyckas leva upp till dessa ideal. Vi blir frustrerade och även om vi ser problemet är det inte alltid vi vet varför det uppstått eller hur vi ska lösa det. Då får man helt enkelt testa sig fram. Vi blir förstås även glada och lyckliga när vi lyckas med det vi vill tillsammans med hästen. Hästlivet går både upp och ner. Blir det för mycket frustration, sök hjälp! Kanske av en tränare, av en stallkomis eller på ett forum. Så länge du försöker och letar efter vägen framåt så kommer ni att utvecklas ihop!

Ja med Bröta blev det även trav idag. De första minuterna var lite obekväma och jag stod upp. Jag bara fortsatte jobba på och försökte vara så stabil men avspänd som jag bara kunde. Efter en stund hittade vi våra kroppar, jag kunde sätta mig ner och vi fick till ett riktigt bra travpass. Öppna och sluta på både böjt och rakt spår med fin böjning och mjukhet i oss båda två. Så fort Bröta stelnade till lite så var det en signal till mig att ordna upp min sits och så kom vi in i mjukheten igen. Jag lyssnade verkligen på Bröta och vad hon förmedlade i sin kropp och kunde gång på gång på gång återgå till avspändhet och att sitta med i rörelsen. Vilken ridinstruktör hon är, min söta Bröta!

 

Travsits

Mjukt som smör!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Brötas bakben har ju spökat den senaste tiden så jag har inte tränat henne på ett tag, utan försökt hitta hjälp. För två veckor sedan hittade vi äntligen rätt och Bröta fick hjälp och jag fick massage och stretch-övningar med mig hem. Jag har knådat onda muskler och i mitten av förra veckan släppte det äntligen så pass mycket att Bröta kunde slappna av under massagen. Nu är det en lugn och försiktig igångsättning som gäller.

Idag skrittade jag andra passet och det var helt ljuvligt. När Bröta har ont varken vill eller kan hon böja sig och bära ordentligt (höger bak “släpade” efter lite som ytterben, fungerade lite bättre som inner bakben). Det är ju förstås inte det minsta konstigt. Men idag var det som att forma mjukt smör med min sits. Det var bara mjukt och eftergivet överallt. Hon följde min sits perfekt! Ja så bra följde hon min sits att jag blev extremt medveten om när jag satt och tjuvhöll och spände mina egna muskler felaktigt. Hon följde förstås det felaktiga också. Det var en stund under passet när jag bad henne hjälpa mig för nu var det svårt och då insåg jag att jag satt och spände mig själv, lyckades slappna av och sitta med i rörelsen och då följde Bröta genast med. Vi jobbade med öppna och sluta på både böjt och rakt spår och fokuserade på att hålla linjen och att rida för sitsen, och rama in hästen med mina ben. Bara basic alltså, böjning, böstkorgsrotation, ha hästen mitt mellan hjälperna.

Jag har ju jobbat rätt intensivt med min sits tillsammans med Mira och det har verkligen betalat sig! Bröta är ju ännu känsligare och mer utbildad än Mira så hon följer direkt, och speciellt nu när hennes egna spänningar i kroppen släpper. Ibland är det bara så extra underbart att sitta på en häst! Vilka lärare jag har, mina hästar lär mig så oerhört mycket!

Travsits

Standing untied

I remember an episode quite some years ago now. I was standing brushing my Bröta. She had no halter on and was not tied to anything but standing completely free. A guy comes in and looks at me, surprisingly asking me why Bröta didn’t run away. My simple answer was “because I trained her to stand still”. Is that even possible the guy asks? Well of course it is, I replied, you just need to know how to do it.

Every now and then I think about this episode and how rare it still is to have a horse that stands still without being tied. For me this is the normal and I absolutely will not have a horse that does not have a proper upbringing and knows how to behave in a decent way. For me this is essential and an important part of the security around horses. I do not want horses running away from me, running over me, stepping on my toes, shoving their heads into my stomach etc. A well mannered horse is a nice horse, and of course I realize that “well-mannered” is different to different people.

If I take on a horse, whether a training horse or one of my own the very first thing is that I check the manners of the horse. Is it well behaving already or do we need to work on it? The horse only does what it has learnt to do. If we need to change something we actually need to teach the horse what we expect of it. I think this is where it often fails. We simply do not know how to train our horses to behave, or we do not put the time into it.

Here is a short, general description on how to teach the horse to stand. It goes without saying that you start your training in an enclosed area. For example, if you are in your stable, close all doors so the horse cannot run away. First you train with the halter and a leadrope. Let the leadrope hang down to the floor. Equip yourself with a whip and ask the horse to stand. If the horse steps forward it will probably step on the leadrope and be stopped by this, but the instant you see your horse is about to move, you use the whip to put it back exactly where it was stopped. Use the whip on the chest to move the horse backwards and use it on the hindquarters to get the horse to step forward. Alternatively, if it works you can use your voice to stop the horse. Stay very calm yourself. If you are stressing the horse will also stress and probably start stepping around. When the horse has gotten the general picture you can put the leadrope over the neck or even take off the halter.

Start brushing your horse. Keep the brush in one hand and the whip in the other. Even if you are brushing your main focus is still to have the horse stand relaxed and quiet, not moving. The least intention of moving away should immediately be stopped by the whip or your voice. Once this works you can start moving away from the horse, further and further away. The grand finale is to open the stable door. Do you trust your horse enough to leave it when it actually can escape? For me this was a big issue when starting this kind of training and I was really nervous the horse would just run away when I wasn’t there and the door was open… Trust your training and your instincts!

Do you think maybe not all horses have it in them, to stand freely? Think again! I have been working with stallions, even young hot blooded ones, that stands perfectly still untied and do not move even if a mare walks by a few metres away.