l_form_bakat

Häst och ryttare ska ha roligt ihop!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Idag funderar jag över hur mycket vi får “gratis” när hästen är med oss och faktiskt vill jobba, när den också tycker att träningen är rolig. Ibland behöver vi hjälp att bryta en negativ spiral och ibland går träningen av bara farten och både häst och ryttare lämnar passet lyckliga.

Jag förutsätter förstås att man som människa tycker om den träningsform man har valt att utöva med hästen. Annars är det ett dyrt sätt att vara ledsen, nedstämd eller frustrerad på. Givetvis har jag full förståelse för att man kan ha “katastrofperioder” med sin häst. Kanske har man blivit rädd och kan inte riktigt hantera hästen, eller så förstår man bara inte hur man ska kommunicera. Eller så har hästen diverse “olater” som gör umgänget besvärligt. I sådana lägen är det dags att ta till hjälp. Har man försökt en tid själv men det inte fungerat och man känner att man är i en nedåtgående spiral så ta hjälp så att du kan vända trenden till en positiv trend. Jag har haft elever som har gråtit, är redo att sälja sina hästar, kallar dem farliga och känner att situationen är allmänt hopplös, men som med lite hjälp vänder utvecklingen och därefter säger att de har världens bästa häst. När jag får höra att eleven har världens bästa häst blir jag så lycklig. Alla hästar förtjänar att vara världens bästa för någon!

Alla hästar förtjänar att vara världens bästa för någon!

Men hur gör man för att få hästen att vilja arbeta, att tycka att träningen är rolig? Ja det tråkiga svaret är förstås att det beror på.  Beror på hästens och ryttarens mentala och fysiska egenskaper, deras förmåga att kommunicera och att lyssna på varandra, och tusen och åter tusen andra faktorer… Det jag anser vara viktigast är just förmågan att kommunicera. Om hästen inte förstår vad den ska göra så blir den bara förvirrad, och är man förvirrad så är det ju inte så roligt. Dessutom måste hästen uppmuntras och belönas när den försöker och när den gör rätt. Att bestraffa hästen är något som man ska undvika i möjligaste mån. Om situationen håller på att bli farlig så måste man givetvis ta till den nivå av våld som behövs för att undvika skador, men i övrigt är det uppmuntran och beröm som ger bäst resultat. Bryt ner det du vill lära hästen i små, små delar som du sedan kan sätta ihop till en mer komplicerad rörelse. Konsekvens är också viktigt. A måste alltid betyda A, och inte A idag och B imorgon. Blir hästen lätt uttråkad måste du variera din träning ordentligt och göra många olika övningar men är hästen otrygg kanske det är bättre med få övningar men många repetitioner så hästen känner igen sig.

dsc_0075

Så inför din nästa träning – sätt dig ner och fundera hur du gör. Drar du av en slentrianmässig träning eller tänker du igenom vad du vill och hur du ska göra det? Har du funderat på om din häst behöver många olika eller få övningar? Och framförallt, har du tänkt på vad det är du ber hästen om? Har du verkligen lärt in signalerna för det du vill åstadkomma eller sitter du bara upp och rider som du brukar och hoppas att hästen så småningom lär sig?

 

 

l_form_bakat

Båda bakbenen ska med!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När vi börjar träna akademisk ridkonst blir det lätt fokus på ett bakben i taget. I öppnan fokuserar vi på det inre bakbenet och i slutan fokuserar vi på det yttre bakbenet. För att verkligen få kvalitet i våra rörelser så måste vi dock få med båda bakbenen. Det är som Celina Harich så ofta har sagt; “You can’t chop up the horse like a salami”!

Jag har jobbat väldigt mycket på senaste tiden med att hålla min linje och placera hästarna precis mitt på min referenslinje. När man har referenslinjen väldigt tydlig för sig är det också lättare att känna om någon del av hästen faller ifrån och måste plockas tillbaka in på linjen. När hästen inte går i form så beror det i regel på att något av bakbenen inte gör sitt jobb. Symptomen kan visserligen vara att hästen blir tung i handen, faller på en bog, rätar ut sig osv, men själva grundorsaken sitter oftast i bakbenen, i motorn. För att korrigera behöver vi alltså åtgärda grundorsaken, bakbenen, och inte symptomen!

När vi går vidare i vår utbildning måste vi dock så småningom försöka scanna av hela hästen, och sätta ihop alla små korvskivor till en hel korv.

Vad Celina menar med att inte hacka upp hästen som en salami, är att vi hela tiden måste se hästen som en helhet. När vi lär oss har vi dock inte den förmågan och om vi t.ex. håller på att lära oss att se eller känna hur den inre höften går fram och ned så kan vi bara fokusera på detta och resten av hästen “finns inte”. Vi har då hackat upp hästen i små bitar och ser för tillfället bara den lilla salamiskivan “inner höft”. När vi går vidare i vår utbildning måste vi dock så småningom försöka scanna av hela hästen, och sätta ihop alla små korvskivor till en hel korv.

Det blir ju lätt fokus på inner bakben och man ska följa med fram och ned med sin egen höft, vilket gör det lätt att sitta över och helt enkelt sitta tyngre på hästens insida. Dock vill vi endast sänka höften, men fördela vikten jämnt på båda sidor i sadeln, och alltså sitta lika mycket på båda bakbenen. Om du inte sitter jämnt i sadeln är det svårare att känna att även ytter bakben trampar på och arbetar och det kan lätt släpa efter lite. Båda bakbenen behövs i både öppna och sluta även om man fokuserar mer på det ena benet! Sitta alltså jämnt över hästen och känna båda bakbenen under dig! Du vill känna att båda bakben är lika “mjuka” att sitta på. Känns ett bakben stötigare så jobbar det troligen inte ordentligt och kan behöva en liten impuls att ta i. Hanna Engström har en fin visualisering för bakbenen och det är att de ska kännas som smält choklad, mjuka och härliga.

 

l_form_bakat

My horses – my teachers – my love

Today I had a great training session with my day-to-day teachers – my horses. I am so grateful for their patience with me, when I am learning.  They, in their very own different form, teach me how to ride, and frankly, how to become a better human being.

Bröta is teaching me to be very precise. She is so sensitive to any kind of changes in my point of weight. If I wobble just a tiny, little bit then she do too, but she is also rewarding me with marvelous movements when we are just floating through the air in harmony.  She needs me soft,  relaxed, and present, both physically, mentally and spiritually. If any part is lacking then she does not want to play. I need to open myself to the flow of love, of thoughts, of sensations, of feelings and project it all in what we are doing. Being 100% present in the moment.

brotariden

My dear, sweet Mira teaches me about respect for different kinds of bodies, and how working the mind will create an effort in the body. How to simplify things and the true meaning of less is more. How to stay soft yet stable, open yet focused, and strong yet vulnerable. How encouragement and making an effort is the key to learning.

I love my horses deeply – thank you for allowing me in your life!