l_form_bakat

Framåt eller snabb?!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Jag har funderat en hel del på framåt respektive snabb den senaste tiden. Jag har ju en liten stressmaskin i form av Bröta. Hon är ju inte stressad hela tiden förstås, men i ovana situationer, som t.ex. när man är iväg och tränar för någon då kommer lätt stressen farande. Det gjorde den ju nu senast när jag tränade för Celina också. Vad jag funderar på är dock hur man hanterar den där stressen.

Jag har tränat för instruktörer som hetsar på och manar “framåt, framåt” oavsett hur stressad Bröta blir. Det ska tydligen bara gå snabbare och snabbare, för är det bara tillräckligt snabbt så kommer hästen helt plötsligt att gå framåt. Eller? Men nej, snabbt betyder inte framåt, lika lite som långsamt betyder samling. Både framåt och samling kräver nämligen att hästen kliver fram till tyngdpunkten och börjar bära vikt på bakbenen, och den är mentalt avslappnad! Att ha en sönderstressad Bröta som rusar i vild panik ger inte en framåt häst. Det finns noll tankeförmåga kvar och kroppen blir spänd som en fjäder.  Det kan säkert fungera fint att mana på de lugna, flegmatiska hästarna men om träningen gör hästen mer och mer stressad så är det ju bara fel? Eller? I min värld så är det en träning som inte ger någonting för en mentalt (och fysiskt) stressad häst lär sig ingenting.

På Celinakursen hanterade vi dock Brötas stress helt annorlunda. Eftersom hon inte gick att nå mentalt från början så jobbade vi med hennes kropp. Väldigt mjukt och fint placerade jag bakbenen under tyngdpunkten och bad henne börja samla. Det fungerade! Trots att hon var stressad i början var det mjuka, fina hjälper vi använde. Att vara hårdhänt i det läget skulle bara ha stressat henne än mer.  Efter ett tag lugnade hon ner sig och vi fick till slut både skritt och trav som var både framåt och samlad, i mentalt lugn.  Som Bent har sagt, en utbildning som inte gör hästen bättre är ingen utbildning. Jag är böjd att hålla med!

l_form_bakat

Välkommen / Welcome!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Äntligen! Efter månader av arbete är jag äntligen redo att lansera min nya hemsida, mariapihl.se. Surfa in och ta bland annat del av AR-skolan, en online-kurs i akademisk ridkonst.

Är det något som du funderar över gällande akademisk ridkonst? Skicka ett meddelande till mig så kanske det blir en kommande artikel eller bloggpost.

 

Finally! After months of work I am finally ready to go public with my new website, mariapihl.se. Browse it and take part of for example the AAoR school, an online course in Academic  Art of Riding.

Is there anything you are wondering about in the Academic Art of Riding? Send me a message and maybe it will turn out a future article or blog post.

l_form_bakat

The frame – where the magic happens

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After the balancings I was training my own horses. It was an almost religious expericence riding Bröta today. We were so into each other, both mentally and physically and that touched me soo deeply. I am so lucky to have such a horse!

Then, how come the ride could move me so deeply? Well, last weekend I was attending a clinic for my trainer, Celina Harich. Yesterday I wrote a blog post about it in Swedish. Shortly, we were working on keeping the horse in the frame, or in-between the aids. Whenever a hindleg starts pushing more than it is carrying, I ask it to move into the frame, and whenever Bröta is hanging on a frontleg I ask her to move away from it. The hindlegs I feel in my seat, the litte circles my seatbones are making due to the horse movement, forward down and backwards up. If these circles are uneven, oval or egg-shaped I need to adjust them into even circular movements, equally big for both hindlegs.  For example, Bröta easily drops her right hindleg on the left circle, and I feel this as the half circle backwards up is getting more oval insted of circular. Then I just add a tiny leg aid to ask the hindleg to come into the frame and step under to the point of weight.

Today I was doing exactly this. Focusing so much inwards, feeling how the hindlegs were moving underneath. Asking Bröta to stay inbetween my aids and not push. I went so well! We had long periods where we really stayed within the frame and then riding is so soft. I could feel Bröta starting to loose it, add a soft aid and again feel the relaxation of her into the frame. Sure, we lost it every now and then, but then I could just quitely ask her to come into my seat and frame and she did, over and over again we got into the frame. And in the frame the magic happens! Thank you so much Celina for reminding my about this! With your guidance I could again start feeling again and use my sensations to create something good. My clinic lessons were so perfect in timing. This was exactly what I needed to hear and do. Let the magic continue!

kliande